Jag har aldrig träffat ett marsvin, ändå vill jag förgylla min vardag med de små liven. Jag har läst hur mycket som helst, en bra källa till information är : http://blogg.agria.se/marsvinsbloggen/
Marsvin betraktas ofta som ett enkelt djur, ofta det första djuret och ett barndjur. Jag anser faktiskt raka motsatsen. Marsvin är inte enkla, om jag jämför med att vara katt eller hundägare vilket jag också är så kräver ett marsvin mycket mer om det ska ha det bra. Och häri ligger en del av problematiken kring detta helt underbara lilla sällskapsdjur, vi förstår inte vad det är vi har i vår vård när vi tar hand om ett marsvin.
Ett marsvin är allmänt ansett ett djur som ska leva i bur och självklart finns det ingen levande varelse som egentligen passar för det. Men för att passa oss, våra bostäder och krav på hygien och säkerhet så har marsvin hamnat i bur. Och det som är så helt fantastiskt med dessa små ljuvliga varelser är att de snällt accepterar detta trots att de ursprungligen är gjorda för att beta gräs på stora ytor.
Marsvinet är en liten rädd varelse då de i det vilda är mat för många andra djur. För att slippa vara rädd använder de sig ofta av gömslen, vilket vi i buren ”översätter” till hus. I deras naturliga miljö kan det vara ett buskage eller högt gräs, någon naturlig håla eller en lämnad från ett annat djur. Att ha någon stans att gömma sig är livsviktigt för marsvinet eftersom våra framavlade djur är stresskänsliga och kan utveckla olika typer av ohyra och svamp om de hålls i konstant stresstillstånd. Att inte kunna gömma sig är när det är en av dina starkaste instinkter blir ett konstant stresstillstånd.
En del föreslår att man för att få marsvinet tamt ska låta bli att ha hus då de i sin otålighet anser att det snabbare får marsvinen tama och orädda utan gömslen. Jag tycker att man vet grunderna till varför marsvinet är rädd så skulle deras behov av trygghet gå före vår brådska att få dem tama.
Jag har under årens lopp fått in många vilda och i princip helt ohanterade vuxna djur, främst från uppfödare som skaffat sig för många och inte klarat av dem. Jag har på försök gjort tämjningsjobb på dem och hittills aldrig träffat på något marsvin som inte gjort väsentliga framsteg om man under två veckors tid är enveten med att plocka upp, kela, och bära runt dem.
Marsvin har en livslängd på bortåt en sex, sju år. Om man ska ha ett djur så länge har man inte tid i fjorton dagar då? Och om man inte har det – ska man ha djur då?
Sen är tamheten en färskvara. Marsvin går tillbaka mot vild om du slutar att greja med dem. Den blir inte som en ohanterad men mindre avslappnad.
Så här ser ofta marsvinens liv ut:
De föds upp i flera olika sammanhang.
Djurgrossister, detta är en ganska sluten verksamhet som jag inte vet så mycket om ännu.
Det finns uppfödare som specialiserat på att föda upp blandisar till Zooaffär.
Och det finns många unga tjejer mest men ibland även killar som föder upp för att dryga ut månadspengen. Sen har vi de ”riktiga” uppfödarna, de som åker land och rike runt för att bli vinna rosetter och plaketter på utställningar.
Sen säljs de i olika sammanhang:
Sen kommer de till olika typer av ”familjer”:
- Barnfamiljer
- Yngre par
- Äldre par
- Ensamma yngre
- Ensamma äldre
text från http://www.eragons.se/roligt-trakigt.htm
Fajstys försäkring kostar 2400 kr per år ca. Ett marsvinsförsäkring kostar 350 kr per år, och ändå är det jättemånga som inte försäkrar dem. Konstigt!