För 10 timmar sedan summerade jag lägret med:
”min hund fortsatte briljera”
Nu, när jag ändå är vaken kl 05 på morgonen tänkte jag ta den längre versionen (mest om Fajsty här, innehållet kommer senare på http://hund.annasuss.com/ ).
Dagen före förberedde jag genom att sätta allt som skulle ut i bilen på ett ställe, samt steka kyckling, leta upp ”kongen” m.m. Vi såg också till att gästrummet var så färdigt och städat det kunde bli.
På morgonen sedan fanns det tid för frukost och en snabb kiss innan vi skulle till stationen och hämta Majra med sin hund. Hon bor i Åsa så då är det ju smidigt att snart kunna åka Öresundståg raka vägen.
Därefter mötte vi Maria och hennes cocker vid högskolan och var på väg. Vi var framme med 10 min till godo – passade på och se om min voff var bajsig. Japp.
När vi hoppade ur bilen skällde han, men det är ju mer regel än undantag (och något som jag har full koll på hur man jobbar bort, det är bara inte påbörjat ännu). Det sker oavsett om det är andra hundar i närheten eller inte – men om han ser en hund kan det ju intensifieras mot den individen.
Vi började med ”lådan” och han var SÅ duktig. Han kunde ta steg åt höger och åt vänster, både om jag stod mitt emot och om jag gick in mot honom. Att följa mig var däremot jättesvårt. Bara att börja klicka minsta bakbensrörelser mot mig – samt hitta ”fot” som en position i beteende repertoaren.
Emily visade med sin hund hur man kunde göra olika positioner, och där var en som jag tyckte var fräck – hoppa/kliva över hund som rullar runt. Jag tänkte att det går ju aldrig, men jag ville testa.
Så jag gjorde det vanliga signalen för rulla runt (mig på huk med hunden framför) och belönade det 3 ggr, sen provade jag att stå framför – tjoho det funkar! – därefter stå jämte – och därifrån till att kliva över var inte speciellt långt. Det gick!
När Emily lite senare visade någonting med Fajsty var hon inte nog intressant, så han sprang i väg (well, travade sakta) till en person med hund som satt lite längre bort. Hunden hade han hälsat mycket fint på utomhus, nästan velat leka med (!!) så det var jag inte såå orolig för, men just att vara stilla där och sedan bli bortlockad hade kunnat vara triggande. Han morrade lite (den andra hunden hade hela sig bortvänd från honom) – jag ropade och båda kom, men Fajsty satt ju inte fast så han kom hela vägen fram.
Han vilade 98% av tiden i buren väldigt bra. Vid enstaka tillfällen tror jag att han blev trött på att vara i buren och knorrade lite – men det dröjde inte länge innan han somnade även då. Kom grannhunden för nära kunde han låta lite, men det är ju faktiskt helt OK. (buren var täckt förutom åt mitt håll).
På hela första dagen drogs han inte heller med när de andra hundarna började skälla – det hände dock lite mer dag två.
Därefter tränade vi på att ”proofa” beteenden. Hur bra sitter de egentligen. Jag märkta att min hund kan inte sitta. Jo – han kan ha rumpan i backen men han sitter inte kvar om jag inte uttryckligen talar om att det är det han ska göra. Så det får vi börja om från valpstadiet med. Börjar med halva ransonen frukost och kvällsmat – se hur lång tid det tar innan det är pålitligt igen.
Mot slutet av dag 1 hade han mycket svårt att hålla ögonen öppna i buren.
I läxa fick vi att komma på ”routine chunks” – 6 beteenden som sitter ihop i en kedja som man tillsammans med andra kan bygga ett program med.
Så till frukost tittade jag och min inneboende på olika freestyleprogram, vid ett tillfälle sökte jag på freestyle cocker och hittade Dennis (the meanace) .
Däri fick vi massor av inspiration (vi kan ju bättre än dem, liksom) så vi satte ihop två chunkar under morgonen:
- höger sida
- (genom)
- vänster sida
- slalom
- tassarna på fötterna
- kryp
- rulla
och
- Höger sida
- snurra
- (genom)
- Vänster sida
- Snurra
- Hopp höger
- Hopp vänster
Sedan fick vi visa upp det till musik och blev filmade samtidigt.
Han var då lite disträ men det gick ganska OK tycker jag, så troligen såg det mer än OK ut.
Därefter var Fajsty sååå trött i hela huvudet att jag inte var med på det sista, i stället för att ”bråka” med honom att han visst kan bära saker så satte jag in honom i bilen och tittade på Allie när hon försökte lära sig lite leksaksvett.
Jag vet inte om det beror på att Carola fixat honom, eller att vi var på hemmaplan, men han har varit mer lättlärd, lugnare överlag och framförallt mycket TREVLIGARE än normalt.
På dag 1 kom vi längre i vissa beteenden än vi gjort på flera år, trots att lägret i Bromölla/Skåne inte var så stor skillnad på – innehållsmässigt.