Nu får jag användning för min leksak igen.

Jag hade en (i mitt tycke) väldigt lyckad första lektion i Rallymix med STOR hjälp av Emma och lilla Theo. Jag hann inte ha så mycket tid med var och en som jag hade önskat, men alla hann göra det som var planerat och lite mer därtill. Nästa gång kommer vi att öva på övergångarna mellan positioner mer.

 

Så vad gjorde vi?

Först hade vi kort, kort introduktion av oss själva och vår hund. Först jag och Emma och sedan de andra. Det var ett trevligt gäng.

Jag minns inte alla namn nu, men två kände jag igen sedan min mindre lyckade kantarellkurs. Så det känns bra att få ”revansch” nu, för detta KAN jag ju.

En glad dansk-svensk gårdshund, två blandraser av större modell, en långhårig lagottograbb, en virvelvindsminipinscher, en chokladlabbe och en till som jag just nu inte kommer ihåg. Vad irriterande, Ah! En lite försiktig Bordercollie dam som inte varit på kurs sedan valptiden.

 

Efter introduktionen delade jag upp deltagarna i två grupper, en fick ha positionsträning med Emma och Theo, och en fick öva på belöningar med mig.

Nästa gång ska jag prata regler och VARFÖR belöningarna är så bra att få till. Efter ungefär en kvart bytte vi grupp, och efter ytterligare en kvart fick hela gruppen information om att sitt ska betyda sitt, oavsett var hunden är, men att vi såklart inte kräver det innan vi lärt in det på ett just sätt.

Medan folket tränade sitt byggde jag upp 2×2 (två uppsättningar av två sekvenser) om tre skyltar vardera.

Start – work – mål

Sitt work – Mellan – Belöna mys

De fick gå dem i ca 20 minuter, och när de kände att de hade flyt på en bana fick de byta till nästa.

 

Innan de startade banorna gick Emma igenom förflyttningarna, men vi gör det mer djupgående nästa vecka.

Jag skulle vilja påstå att detta var bästa kurstillfället jag haft, jag hoppas verkligen att alla passen håller samma standard. Och att ingen tycker att någon skylt är pinsam. Jag ska försöka lägga upp det så att det inte går att missförstå att ”plock upp” är en vidareutveckling av sitt kvar.

De flesta hundar såg glada ut. De flesta förare också.