Jag har nu (med hjälp av Marcus) spräckt 10-km gränsen. Vi var ute och sprang (pace ~6.00) i strax över 60 minuter.
Det är för mig helt overkligt.
Hur jag än gör får jag inte in bilder via Windows-8 appen. Nåja.
Föreställ er en bild på rundan här.
Det bästa med allt var att jag inte blev slut i kondisen utan det var benen som tog slut först. Med mer uppvärmning kanske de hade orkat längre, men nu är det korta distanser och mer styrka som gäller ett tag innan jag provar igen. Jag vet inte om det är rätt, jag kör så ändå.
Innan vintern ska jag se om budgeten tillåter ett PT-tillfälle som lägger upp en träningsplan under vintern som fokuserar på Tjejvasan. Det är ju där svårigheten ligger.
Om två veckor tänkte jag åka till Pölder i Nässjö och göra av med en del av budgeten, men jag tror faktiskt att bra grejer är en förutsättning för att klara av det på ett tillfredställande sätt (inte bara ”överleva”).
Men jag vet inte hur mycket ”övrigt” som ryms i nästa månads budget i och med att vi har (well vinden har) gjort sönder en fönsterruta där hemma. JAg har tejpat den så jag tror inte den lossnar, men vi behöver köpa nya fönsterstoppar och betala den nya rutan. Ingen kul utgift alls.
Angående rubriken så är det väldigt ajjajajajj i benen nu, men jag är glad att jag lyckades. Marcus var stenhård men ändå positiv. Bra peppning. Vissa sträckor fick jag nog in bra teknik också, för då kändes det mindre svårt. Tyvärr bara några hundra meter i taget. På slutet var det omöjligt att göra något annat än att stappla, Men återigen, Jag kom över 10-km gränsen OCH var inte slut i flåset. Kondisen är OK.
Lägger upp rundan på instagram så hamnar den i ett eget inlägg.
Planen för framöver:
Core 2-3 ggr/v
Styrka 1-2 ggr/v
Korta springdistanser