Inatt drömde jag att jag deltog i ett helt triathlon. Loppen i sig var jag duktig på, första delen var jag långt ifrån sist i mål på (det var spring, cykla, simma spring … ) men vid själva bytet fick jag problem. Jag hittade min cykel och mina grejer sist, och vid simningen var jag sist att hitta mina grejer. Jag gick ut mot ett hav, men dök i en pool och då kom lågstadielärare Britt-Marie och skrek på mig. Det brydde jag mig inte om utan kämpade för att inte komma sist (två grabbar som var med i tävlingen bara lattjade, kämpade inte).
Jag minns inte målgången för ag vaknade av alarmet, men sedan i snoozen såg jag att hela familjen stod där och de hade köpt en hoodie med loppets tryck på för att de var stolta att jag klarat det.
Men… Det kan ju inte vara därför jag har träningsvärk överallt. Nej, det har en mer verklighetsförankrad anledning. Kallas löparskola och utfall utan efterföljande stretching.
Vi var på strandhälsan i Falkenberg, ett gäng från jobbet, Marcus och tre till. I två och en halv timme pratades det och visades löpteknik. Väldigt många goda poänger som jag ska försöka använda när det slutat göra ont överallt. Förhoppningsvis är det över till imorgon då det är vasacoachen och CB nog ska vara med. Kul.
Denna lektion resulterade i träningsvärk hos alla som var med från jobbet. Kanske mest hos HB som blev helt slut redan efter 2-3 utfall. Är man inte van vid den rörelsen kan jag förstå det. Jag ska absolut lägga in fler i vardagen, sen när jag kan det.
Jag ska göra ett varannanveckorsschema nu när jag har vårdnad om rullskidorna.