Jag hade ju illusionen innan Vasaloppet att
”i mars, i mars kommer det bli lugnt”
så blev det inte kan jag tala om.
Visst, det har funnits lugna stunder, och jag har absolut gjort en hel del ”ingenting”, men inte så mycket av det jag hade velat fått gjort har blivit gjort.
Mailen har jag löst genom att sortera den, jag har mer olästa mail än nånsin, men nu har jag sorterat de som är mindre viktiga just nu i mappar. ”Att läsa” till exempel, och ”Clicker expo” – På så sätt gick det från över trettio till under femton.
Jag hade velat få klart all text till Valplekis också, så att jag kan dra igång det och öva på att prata med folk.
Jag kom på en kanooonidé igår, men tiden, TIDEN! Jag hinner inte.
Jag får prioritera enligt mitt nyårslöfte. Prioritera mig själv i första hand. Av allt jag vill och allt jag måste gör jag det som gynnar mitt välmående i första hand. Valet mellan att gå på gym och att träna hund till exempel. Det är ett lätt val. Valet mellan sovmorgon och att gå upp och träna på morgonen är svårare. Det är alltid GÖTT att ha det gjort. M får bli frisk, sen bär det av till gymmet.
Kostmässigt har jag slarvat ordentligt i en vecka, och slarvat lite i en vecka. Sedan tre dagar äter jag mycket bättre. Och jag märker det på orken, effektiviteten och måendet. Varför glömmer man det när man faller ner i kolhydratsträsket?
Nu är tåget i Halmstad – på återhörande.