Upptäcker att bristande objektpermanens och en variant av ’lacking sense of self’ står för många av de issues jag har.
Bristande objektpermanens betyder typ att om vi täcker över en pryl så slutar den existera.
Jag vet ju (kognitivt) att prylen finns där, men på ett annat plan finns inte prylen/personen/göromålet när jag inte ser den/det (eller något som påminner om dess existens).
Objektpermanens kopplar ihop det vi vet kognitivt med det vi ska göra/tänka/planera. När det fungerar bra, så behöver vi inte se grejen för att komma ihåg den. Men eftersom det fungerar katastrofdåligt här behöver jag visuella påminnelser (eller bli tjatad på).
Det kan nog utifrån se lite ut som ”huvudet i molnen”. Jag önskar att huvudet gick runt och tänkte på smarta saker i stället, men tyvärr kan jag inte skylla på det heller.
Sen ’lacking sense of self’ bidrar till att om målet eller göromålet enbart har med mig att göra, är det låg sannolikhet att det blir gjort. Exempelvis träning, äta bra o sådana saker.
Detta tillsammans med låg verbal förmåga vid högre belastning (=lättare att skriva än att prata när det är ”mycket”). Och dålig generaliseringsförmåga samt alexitymi. Awesome.
Kanske egentligen bör fira? 😀
(yep, ai bild)