Bergkällans Yamaha Virago fick 7 valpar den 4 juni 2007!
2 röda tikar & 2 röda hanar, 2 svarta hanar och 1 black/tan hane.
Den lilla tvåfärgade råttan ovan blev efter ett tag Fajsty Spaniel.
Näsan är viktig för en Spaniel.
i början av år 2007 eller slutet av år 2006 dog familjehunden Busan. I augusti blev pälsabstinensen för stor och jag började kolla på olika raser. Pudel, pappillon, labbe, springer spaniel (welsh), pudel igen tills en dag jag hittade en blocketannons om cocker spaniel, som verkade vara mycket bra i storlek och inte så ledsna i ögonen som vissa spaniels kan vara. Frågade dåvarande sambon om det var en ras han kunde tänka sig, och det var det.
I början var det fruktansvärt jobbigt, det är ju som att ha småbarn. Han bet rejält med sina sylvassa tänder ”ingenting” hjälpte. Idag vet jag att så är det och det GÅR ÖVER. Jag ringde uppfödaren och hon föreslog att vända honom upp och ner………. Jaga upp en redan uppjagad valp – det gick ju sådär förstår ni nog. Till slut gick det över och då blev han världens bästa lilla hund, med aptit på livet och kärlek till alla. Vi bodde i ett ganska hundtätt område och där var en rottweiler som lekte med honom, på ett i mitt tycke alldeles för burdust sätt (men han verkade gilla det). En gång landade hon med tassen på hans mage, men det blev inga bestående men.
Jag hade hägnat in baksidan så på morgonen fick han frukost sen gick vi ut o kissade, och sen tillbaka i sängen igen.
När han var ca 1 år gammal tog det slut med den dåvarande sambon och jag och Fajsty flyttade in till stan ett litet tag. (Fajsty 1 år nedan).
Då hade vi gått först en valpkurs på brukshundsklubben från vilken vi tog att kunna ”vänta”. Det var det enda vi lärde oss där. Sitt kunde han före och ligg lärde han sig långt senare. . .
Därefter tyckte vi att han drog så förfärligt (i halsbandet.. ) så jag bokade tid hos en IMMI-ansluten hundpsykolog och hon gav mig lite råd m.m., men jag tyckte hon var vettig så vi gick.. tre kurser för henne om jag minns rätt. Fortsättningskurs, vardagslydnad och något mer. Där lärde vi oss om positiv förstärkning och klickerträning. Fast det var fortfarande visa/locka.
När jag hade gått de kurserna bestämde jag mig för att jag vill också bli instruktör, så jag tittade på www.immi.nu och kikade på vem som såg snällast ut. Där ansökte jag. Jag fick fylla i ett lååångt dokument med frågor, som jag besvarade så gott jag kunde (ett av svaren hittas på http://hund.annasuss.com/ ) . Jag kom med i utbildningen som var på Öland. Han var ju inte så gammal då, Fajsty. Men han var jätteduktig, om än ganska mammig.
När jag hade separerat från sambon var det i samband med min födelsedag så jag valde att åka till Italien, och eftersom jag inte var så glad för exxet då bokade jag in honom på pensionat.
När vi kom hem och jag hämtade honom var han halt. Det försvann efter kort tid så jag tänkte inte på det mer (jag ringde såklart och bad om en förklaring, men det hade hon ingen). Därefter började han visa diffusa problembeteenden, började skälla på andra hundar och ovanliga saker. Började vakta – men det var ju i samband med 1 års åldern, så lite hängde säkert ihop med det. Vi kände inga barn eller fler hundar än de i kvarteret, så han blev dåligt socialicerad där.
Det var först i slutet av instruktörsutbildningen, så när han var ca 2 år som smärta som orsak till beteendena påtänktes.
Då åkte jag till Helsingborg vilket var det djursjukhus jag kände mest förtroende för. Vi röntgade och kände och hade oss. Och visst kunde hon tycka sig känna något där..
Kolla hundens hållning på översta bilden här – så stod han om han själv fick välja (andra bilden har jag dragit i baktassarna), även när han gick såg han ut så över ryggen – lite som en greyhound.
2009 gick vi Etologiutbildning, jag och Fajsty, jag tycker att det kompletterade min Instruktörsutbildning bra, plus att jag ville ha mer ledtrådar till hundens beteende. Där hittade han en lekkompis från Mariestad. Putte, en BC som jobbar som Jourhavande lekkompis på ett pensionat där. Det var kul att se Fajsty LEKA med någon för första gången på flera år, men när han var färdiglekt gick han fram till en annan BC och skällde ut honom efter noter. (fick bära bort honom).
Även Lasse fält påpekade smärta som en trolig bakomliggande orsak… Vi gick till fler veterinärer, travbanekliniken här i Halmstad och en klinik som jag nu inte minns namnet på utanför/ovanför Kalmar.
Plåtarna vi tog i Helsingborg bedömde veterinären som C, men när skk’s bedömning kom sa de A. Innan han höftröntgades i Halmstad hade han fått akupunktur dagen före – jag ville testa en teori. Och plåtarna som blev av den röntgen VAR perfekta. 100% symmetriskt och på rätt plats. Det var ”textbook” höftleder. Han röntgades då även på andra ställen och det var inget konstigt någonstans. Den veterinären kände också att ja – han har ont. Han skrev ”trolig l7-s1” som diagnos och skrev ut ett jättepaket med smärtstillande. Han fick också en kemisk kastrering för att se om det skulle hjälpa beteendet något – men eftersom han inte diskriminerar (skällde lika mkt på tikar o hanar) trodde jag inte det. Visst det blev lättare att träna just hundmöten för han var mindre ”tossig” – men samtidigt var det omöjligt att träna något annat.
Vi hade före detta gått en kurs i rallylydnad i Varberg och fastnat för det, så jag åkte 2009 (tror jag?) ner till Eslöv och gick Rallylydnadsinstruktörsutbildning. Det var inte SÅÅÅ långt ifrån där Carola Lind bodde vid den tiden. Så jag våldgästade henne och tvingade henne att ha mat till mig. Hon kikade på hunden i max 2 sekunder innan hon hittade det största problemet, en rejäl låsning i ryggen. Efter det blev han Mycket rakare i ryggen, men beteendet var bara något bättre…
Vi fortsatte träna skvallerträning m.m. och jag blev webbmaster på brukshundsklubben i Halmstad och gick ett gäng kurser därigenom. Allmänlydnad och Rallylydnad mm. Jag hade även en kurs i Rallylydnad.
Fajsty var för det mesta på bra humör, men långt ifrån alltid. Hade planer på att åter besöka Carola Lind, men hon flyttade till Tyskland. . . . Så det blev svårt.
Sen för ett år sedan (2011?) flyttade hon tillbaks till Sverige men jag hade inte vägarna förbi så långt ner i Sverige. Jag testade massörer, jag hade en som var under utbildning som kom hit nästan en gång i veckan, och hon menade också på att ja – han har ont men hon var inte säker på varför.
I början av detta året åkte vi till Kungsbacka och till osteopaterna där som jag hört mycket gott om. Jag var inte imponerad. Man märkte att Fajsty blev bättre och att spänningar lossnade – men inga råd om hur vi kan undvika smärtor eller hur vi kan göra honom bättre…. Nada…
Då bestämde jag mig, Kosta vad det kosta vill – vi åker till Carola igen. Se här vad hon hittade. Jag har fått det översatt till förståelig Svenska, Tack du medicinskt kunniga tågpendlare.
Nedre delen av bröstryggen var roterad och låst, Occiput/Atlas (=Översta nackkotan) på höger sida var låst, T4-t6 (kotorna i bröstryggen) var låsta, Vänster patella (=knäskål) var belastad och Höger femur (=lårben) var belastat. Höger SI var roterad och Sternum (=Bröstbenet) var vänster-roterat.
Nu – idag – när han är 5 år gammal och inte verkar ha speciellt ont (faktiskt) kan jag frishejpa honom, och vad mer vi har kommit till andra steget i skvallerträningen! .
Tidigare har vi varit på klick för att titta på annan hund, få godis. Men aldrig har vi kommit till – titta på annan hund, titta på mig, klick godis.
Häromdagen kom vi dit. Jag tror att det hänger ihop med att han känner sig bättre, för visst har vi praktiskt tränat detta tidigare, i massor av omgångar, men aldrig riktigt kommit förbi det steget.
Hans privata zon har också varierat beroende på humör, även typen av utskällningar. Ibland lät det som ”jag vill äta upp dig” och ibland som ”hallååå, du är intressant, jag vill fraaaam” . Troligen beroende på dagsform och humör.
Ibland kunde han springa fram till ngn (människa eller hund) och säga hej hej hej hej hej hej … på cockervis, för att sedan tänka, nääää – jag gillar inte dig. Stelna till och morra. . .
Någonting som dock är väldigt mycket cocker och har funnits med i olika grad hela tiden är vakta sitt space (eller om det är mig han vaktar).
Pappa var och fikade med honom, och var inte beredd så när servitris kom med hans fika skällde Fajsty ut henne efter noter. Det var HANS och DERAS space då. Det är ett beteende som jag vill jobba på, men det kräver ”set-ups” och ”bekanta” som jag har dåligt lager av..