En av uppgifterna på kursen var att lösa problemet ”stökigt i köket”.
För mig inkluderas inte matbordet i det då jag inte kan minnas en tid med ett ”köksbord”. (även om jag faktiskt hade det när jag var liten OCH på Ängdalagatan)… Selektivt minne?
Nåväl Uppgiften för mig var mer: Städa bort ansamlad smutsig och diskad disk, samt diverse papper.
Vi valde två scenarion och hade två tagpunkter i varje.
När du har ätit upp:
Tagpunkten är Skölj disken.
Tagpunkt (nummer två) är: Ställ in disken i maskinen.
Sen hade vi en annan variant att efter man lagat mat, diskat och ställt ifrån sig stora saker (grytor mm)
Tagpunkten är Torka!
Tagpunkt (nummer två) är Ställ in!
MEN
Sen kom Eva och med sin erfarenhet (och eftersom hon har gjort övningen och således hade lite mer bakgrundstankar) och sade: Problemet är väl att man går ut ur köket och lämnar det stökigt?
Tagpunkten är: Titta (på diskbänkarna).
”When walking out the kitchen the tag point is look (at the counters)”
Uppgiften är gå ut ur köket. Tagpunkten är titta (på diskbänkarna).
Denna enkla formulering har gjort att i alla fall jag automatiskt städar undan, för jag vet att jag kommer titta innan jag går ut och således se det och känna att jag måste fixa med det ändå.
Nu har detta funkat i två dagar, jag kan inte säga att det kommer att funka om två veckor, månader, år – men det känns som att en förändring har skett. Och ingen faktiskt taggning har behövts. Så egentligen är det väl en fokuspunkt, men om vi ser varandra göra det ska vi säga ”tag”.