Bilderna nedan är mina eller stulna från KPCT fb sida.
På www.hundtrick.se kommer jag att presentera föredragen mer ingående, så i detta inlägg tänkte jag mer prata om själva resan, upplevelsen och reflektioner.
Hemifrån
Upp före tuppen för att ta tåget mot Kastrup kl 6. Jobbar man i branschen vet man att det kan bli sent, och att det är bättre att vara för tidigt ute än att bli försenad när man är ute i lagom tid.
Från Danmark var det sedan flyg till Manchester. EasyJet med handbagage. Väldigt smidigt. På tåget ner, på flyget och på nästa tåg:
läste jag Daniel Wångstens ”Oavsett vad”. En bra och lättläst bok.
När jag kom fram kom jag till tågstationen och gick på måfå. Jag hade glömt ta med mig en karta men jag visste att det skulle vara uppåt, mot skogen.
Jag gick åt det håll jag trodde och mötte ett trevligt par som visade vägen ända fram (jag hade gått nästan rätt så långt, men den vägen de visade hade jag inte valt). Jag kom in från baksidan så det första jag såg var ungefär som på bilden ovan. Fint, men var är receptionen? Till slut hittade jag en skylt och checkade in.
På hotellet
Hittade mitt rum, och min säng, och upptäckte att mitt rum inte hade wifi, men att jag hade två rum, badrum och en liten hall. Så det var ett stort rum jag fått.
Utan wifi (och möjlighet att se på serier) undrade jag hur jag skulle kunna sova, men den stora lyxiga sängen var även bekväm, så det var inget problem.
Jag simmade en sväng och gick sedan till baren för där fanns wifi och hanterade lite ”måste”-grejer fram till kl 17 när registreringen öppnade. Registrerade mig och fick en påse full med sponsorgrejer. Tre sorters torrfoder (två som jag lämnade kvar), en frizbee (disc) och lite annat. Fick även min namnlapp att hänga runt halsen.
Gick tillbaks till baren, men ingen var där så jag gick på upptäcktsfärd och till slut hittade jag området som allt skulle hållas i, och shoppen. SÅ mycket vettiga böcker och prylar.
Och DVD’er. Jag har ingen DVD-spelare och det är nog tur för min ekonomi…
Jag hittade Eva Bertilsson och hon presenterade mig för David Svennelid på Hund och Husdjur, som jag knepigt nog aldrig hört talas om, även om vi hade ett par gemensamma bekanta. En glad och trevlig prick, så det var roligt. Och skönt att inte var enda svensk i publiken. Visade sig senare att där var två till svenskar i publiken, men de var bosatta i England.
350 deltagare
På tal om publiken var det ingen liten sådan.
350 deltagare, de flesta från England, typ 30 från Holland och typ 30 från Danmark. Totalt representanter från ca 47 länder. Det var coolt.
Maten
På torsdagen föll jag för frestelsen/grupptryck och köpte hotellets ordnade middag för 99 kr. Det var fruktansvärt äckligt, det smakade värre än kattmat (tror jag). Dock fanns det frukt och kakor man kunde äta sig mätt på. Vegetariskt alternativ: coleslaw. Japp.
Fredagen gick jag en promenad på ”stan” men hade sedan tur och halkade in på en av de anordnade middagarna.
Lördag beställde jag chili con carne som räckte även till söndag. Så den var verkligen prisvärd (110kr).
”Stan”
Bromley Cross, från vad jag såg, är en liten ort där det inte händer så fasligt mycket. Det ligger vid ”moorlands” så det är nära naturen.
Det är förbjudet att inte plocka upp efter sin hund:
Och de har en egen vinaffär:
Konferensen och folket
Nedan är en bild från sista dagen, på alla lärare och talare. Högtalaren döljer Ken Ramirez, övriga är Emelie, Michelle, Cecilie, Kay, Aaron, Eva och Karen Pryor själv.
Det var ett väldigt kunnigt gäng, och omöjligt för min hjärna att processa och spara ALLT nytt, men jag har noterat så mycket som möjligt och har redan satt en hel del i arbete – se detta inlägg.
Inköp
Jag köpte många böcker men nedan är den viktigaste, som jag har läst en gång, men ska läsa minst ett par gånger till:
Simningen
Eftersom jag kände mig frisk och de hade en pool passade jag på att få in så många simpass som möjligt, det blev tosdag middag, torsdag kväll, fredag morgon, fredag kväll, lördag kväll, söndag morgon och söndag kväll.
Söndagkvällens pass blev mer av ett lektionspass, för där var en som simmade som om han hade vikter i fötterna, så jag frågade om han ville ha tips, och det ville han. Så jag sa bara ”tänk på var du har fötterna”, men det gjorde inte saken bättre så vi gick tillbaks till början, jag hjälpte honom (genom att repetera Isaks instruktioner) hitta flytläget i frånskjutet, i bensparken och i ”superman”. Han var väldigt duktig på att känna av när det blev fel, så det gick snabbt framåt.
Slutligen:
De kommer till England igen nästa år. MISSA INTE DET. Anmälningen öppnar kring Januari.
Jag funderar också på om jag ska gå deras instruktörsutbildning. Sista anmälningsdag 2 juli.